Byn runt tablaon
Poble Espanyol: Barcelonas by från 1929
Varför en arkitekturens Michelin byggde en hel låtsasstad på Montjuïc, och vad som fortfarande står kvar i dag.
Se biljetter till Tablao de Carmen på GetYourGuide ↗Poble Espanyol, i korthet
| Fakta | Detalj |
|---|---|
| Byggd | 1926–1929, för Barcelonas internationella utställning |
| Tillverkad av | 117 byggnader i full skala, kopierade från städer över hela Spanien |
| Var | Montjuïc, cirka 400 m från Magic Fountain |
| Idag | Ett friluftsmuseum med verkstäder, restauranger och tablaon |
En by byggd för att resa genom Spanien på en eftermiddag
Poble Espanyol byggdes mellan 1926 och 1929 som en av dekorationerna vid Barcelonas internationella utställning. Ett team av arkitekter och forskare reste över 20 000 kilometer runt Spanien och besökte fler än 1 600 städer för att kopiera fasader, torg och gator från varje region till en enda promenadvänlig by på Montjuïc — 117 byggnader i full skala, arrangerade som om landets regionala arkitektur hade komprimerats till en eftermiddags promenad. Det var ambitiöst även med utställningens mått mätt, och det är anledningen till att byn fortfarande framstår som en äkta stad snarare än en temakuliss.
Den andalusiska kvarteret
Tablaon ligger inne i byns andalusiska kvarter — vitkalkade väggar, smidesjärn och på sina håll väggar behängda från golv till balkong med blå blomkrukor av röda pelargoner, ett eko av gårdstraditioner från städer som Córdoba. Det är detta kvarters egen patio, inte en scenkuliss som lagts till i efterhand, där Carmen Amayas familj uppträdde 1929: tablaons rum och kvarterets egen historia är samma historia, vilket är ovanligt för en lokal så central i en stads flamencoscen — de flesta tablaos är helt enkelt byggda i vilket rum som helst som fanns tillgängligt, inte på mark med sin egen dokumenterade uppträdandehistoria.
Att överleva utställningen
De flesta utställningspaviljonger från 1929 revs när mässan stängde; Poble Espanyol gjorde det inte. Det hölls öppet som en permanent attraktion och har byggts ut sedan dess, och rymmer nu hantverksverkstäder, restauranger, ett museum för samtidskonst och tablaon vid sidan av de ursprungliga gatorna och torgen. Den kontinuiteten har betydelse för ett besök: byggnaderna man går förbi på väg till middagen är inte repliker byggda för turister under de senaste decennierna, utan samma 1920-talskonstruktion som utställningens egna besökare skulle ha sett, hållna i bruk i stället för att läggas i malpåse.
En promenad före föreställningen
Varje biljett till Tablao de Carmen inkluderar samma dags inträde till byn från kl. 16.00, vilket är tillräckligt med tid för att promenera från huvudtorget genom flera av de regionala kvarteren före middagen. Promenaden är inte en formalitet påklistrad biljetten — den är sammanhanget för salen man snart ska sitta i, eftersom själva patiot, lyktorna, nejlikorna och borden i corrala-stil alla tillhör samma byggda miljö som gatorna utanför. Att anlända vid mitten av eftermiddagen i stället för precis till sittningen kl. 18.00 eller 20.30 gör den kopplingen synlig i stället för förutsatt.
I närheten
Poble Espanyol ligger nära Montjuïcs andra stora dragplåster — den magiska fontänen, omkring 400 meter bort, Olympiska ringen och Joan Miró-stiftelsen bland dem — så byn fungerar lika enkelt som ett tidigt kvällsstopp under en längre Montjuïc-dag som ett fristående besök tajmat till middagen. Besökare som redan tillbringar en eftermiddag på kullen, vid slottet eller i trädgårdarna, kan lägga in en sittning på Tablao de Carmen i samma dag utan en andra tur upp, eftersom det inkluderade inträdet täcker den tid som återstår före föreställningen.
Att få en känsla för skalan
117 byggnader låter abstrakt tills man står inne på ett av torgen — själva Plaça Major är byggt i skalan av ett verkligt stadstorg, med en fungerande rådhusfasad kopierad från Aragonien, och gatorna som grenar ut sig från det skiftar karaktär kvarter för kvarter i takt med att de kopierade regionerna ändras. Det belönar långsam promenad snarare än en rak linje till tablaons dörr: forskningen bakom byn var medvetet bred och omfattade både kuststäder, bergsbyar och storstäder, så inga två kvarter läses riktigt likadant.