Dansaren som salen är uppkallad efter
Carmen Amaya, så som tablaon berättar hennes historia
Från ett kåkstadskvarter i Barcelona till en befallning om uppträdande inför en kung, på samma mark där hennes namn nu hänger ovanför dörren.
Se biljetter till Tablao de Carmen på GetYourGuide ↗Carmen Amaya, i korthet
| År | Vad som hände |
|---|---|
| 1918 | Född i Somorrostro, Barcelonas kåkstad vid strandkanten |
| 1929 | Dansade för kung Alfonso XIII vid invigningen av Poble Espanyol |
| 1941 | Spelade på Carnegie Hall med gitarristen Sabicas |
| 1963 | Avled i Begur, Girona, efter en sista föreställning i augusti |
Somorrostro
Carmen Amaya föddes 1918 i Somorrostro, en kåkstad som en gång låg vid Barcelonas strandpromenad, i en romsk familj av flamencmusiker. Hennes far, José Amaya, känd som "El Chino", spelade gitarr, och familjen uppträdde tillsammans redan när Carmen var liten — redan i tidiga tonår pekade kritiker i Barcelona ut henne. Somorrostro finns inte längre; det revs etappvis under 1900-talet, vilket är en del av förklaringen till att patiot på Poble Espanyol, som fortfarande står exakt som det gjorde 1929, bär så stor vikt som den enda fasta plats varifrån hennes tidiga historia kan berättas.
En terrass byggd för en kung
År 1929, som en del av Barcelonas världsutställning, byggdes en andalusisk patios inne i den nya byn Poble Espanyol på Montjuïc – ett hörn av en by sammansatt av 117 byggnader kopierade från hela Spanien. På öppningsdagen uppträdde en flamencogrupp bestående av familjen Amaya där för kung Alfonso XIII, med Carmen – då omkring elva år – bland dem. Det är samma patio som tablaon nu står på, och det är därför rummets egen historia och hennes inte är två separata berättelser utan en: marken själv är förbindelsen, inte bara namnet ovanför dörren.
En karriär som lämnade Barcelona
Amayas rykte växte under 1930-talet, och efter spanska inbördeskriget turnerade hon i Latinamerika innan hon byggde en karriär över hela Amerika och Europa. 1941 spelade hon på Carnegie Hall med gitarristen Sabicas, och pressbevakning från den tiden dokumenterar en mottagning i Vita huset med president Franklin Roosevelt. Hon fortsatte att turnera i Europa under åren därefter, uppträdde inför kungligheter mer än en gång, och gifte sig med gitarristen Juan Antonio Agüero 1951 — vid det laget en artist vars namn nådde långt utanför den flamencovärld hon hade vuxit upp i.
Aldrig inövat
Amaya blev känd för en intensitet som andra dansare i hennes generation inte försökte sig på – snabbt, perkussivt fotarbete som vid den tiden vanligtvis var förbehållet manliga dansare, framfört av en kvinna som byggde hela sitt rykte på det. Berättelser från dem som arbetade med henne beskriver en artist som sällan dansade en rutin på samma sätt två gånger, utan arbetade utifrån instinkt på kvällen snarare än en fast sekvens inövad i förväg. Det är en anledning till att hennes namn fortfarande väger tungt inom flamencon decennier senare: inte ett enskilt berömt verk, utan ett sätt att dansa som andra mättes mot.
De sista åren
Amaya fortsatte att uppträda in på 1960-talet. Hon gav sin sista föreställning den 8 augusti 1963 i Gandía och avled i november samma år, den 19:e, i Begur på Spaniens katalanska kust, till följd av njursjukdom; hon begravdes i Santander. Hon var i mitten av fyrtioårsåldern och hade uppträtt offentligt sedan hon var barn på just den där Poble Espanyol-pation mer än tre decennier tidigare – ett arbetsliv som sträckte sig över nästan hela hennes tid på scenen, utan en lång pensionering i slutet.
Varför tablaon bär hennes namn
Tjugofem år efter hennes död, 1988, öppnade en tablao igen på samma andalusiska patio där hon hade uppträtt som flicka, och tog hennes namn. Det är en direkt linje snarare än en lånad: lokalen ligger på den mark där hennes egen familj en gång dansade för en kung, vilket är anledningen till att kopplingen inte är tillfällig marknadsföring utan det faktiska skälet till att platsen finns där den finns. Besökare som promenerar på pation innan de sätter sig står, på ett litet sätt, där en elvaåring en gång stod 1929.